FilmvĂ„ren 2012 

Med stormrufs i hÄret har det nya filmÄret gjort entré och vi i styrelsen vÀlkomnar sÄvÀl gamla som nya gÀster till Rondos rymliga men nÄgot kylslagna filmsalong. Vi fÄr gemensamt vÀrma oss vid den filmiska gestaltningens lÀgereld. Programmet Àr som vanligt grundat pÄ styrelsemedlemmarnas kunskaper och insikter - vi vill inte gÀrna vÀlja en film som inte Ätminstone en av oss kan stÄ för - men vi har ocksÄ försökt att föra med oss övriga medlemmars röster till den afton dÄ valet trÀffades. Och som vanligt tycker jag mig sÄ hÀr efterÄt urskilja nÄgra teman, som vid valtillfÀllet nog var omedvetna för oss som valde: det handlar om verklighet och saga men ocksÄ om valets betydelse för det mÀnskliga livet. Genom vÄra val skapar vi oss sjÀlva och genom att ÄskÄda andras val, i verkligheten eller pÄ film, övar vi oss i avgörandets svÄra konst.

 22 februari The KingÂŽs Speech  regi: Tom Hooper             Storbritannien/Australien 2010 SF 118 minuter

Att leva i en monarki i dag Ă€r delvis att leva i en saga. Den Ă„tminstone symboliska makten Ă€rvs och arvingen mĂ„ste pĂ„ nĂ„got sĂ€tt leva upp till förvĂ€ntningarna om inte sagobilden helt ska krackelera. Olika monarker har varit olika framgĂ„ngsrika nĂ€r det gĂ€ller detta. Om de lyckas Ă€r det mer eller mindre sagolikt. En del arvingar har önskat slippa arvegodsets börda men tvingats bĂ€ra den mer eller mindre stoiskt. NĂ€r det var prins Alberts tur, eller snarare otur, eftersom hans Ă€ldre bror, den tilltĂ€nkte monarken, diskvalificerade sig för tronen genom att gifta sig med en frĂ„nskild amerikanska, hade prinsen mycket att övervinna. Radion hade slagit igenom som kommunikationsvĂ€gen mellan kungen och folket och Albert led av svĂ„r stamning. Vad att göra? Som tur var hade prinsen en rĂ„dig hustru som fann en vĂ€g till en undergörare frĂ„n folkets djupa led, en misslyckad skĂ„despelare som försörjde sig som talpedagog. I mötet mellan eleven av börd och lĂ€raren av folket finns mycket att utvinna dĂ„ det gĂ€ller att skapa en filmsaga av bĂ€sta feelgoodmĂ€rke. Det har regissören Hooper (tidigare bland annat fotbollsfilmen ”The damned united”) lyckats vĂ€l med. Till god hjĂ€lp har han haft den aristokratiske brittiske skĂ„despelaren Colin Firth i rollen som prins Albert och australiern Geoffrey Rush, som per definition kommer frĂ„n ”down under”, i rollen som den egensinnige talpedagogen. ”The KingÂŽs Speech” Ă€r en berörande film om kommunikation mot alla odds och över alla grĂ€nser.

 7 mars Midnatt i Paris   regi: Woody Allen  Spa/US/Ty 2011                Scanbox  94 minuter

Var det bĂ€ttre förr? Den som svarar ja pĂ„ den frĂ„gan har nog Ă„tminstone delvis drabbats av nostalgi, en Ă„komma som för de flesta just kommer med Ă„ren. Det krĂ€vs viss livstid för att bli nostalgiker. För de tidiga amerikanska 1900-talskonstnĂ€rerna var Paris en viktig inspirationskĂ€lla. DĂ€r vistades Scott och Zelda Fitzgerald, Ernest Hemingway, Cole Porter och Gertrude Stein, för att bara nĂ€mna nĂ„gra och dĂ€r kunde de möta europeiska storheter som Salvador Dali och hans konstnĂ€rskolleger. Huvudpersonen i Woody Allens film ”Midnatt i Paris”, amerikanen Gil (Owen Wilson), Ă€r en Ă€kta nostalgiker medan hans fĂ€stmö Inez (Rachel McAdams) och hennes förĂ€ldrar inte Ă€r det och inte finner annat Ă€n besvĂ€rligheter i Frankrikes huvudstad. Det Ă€r bĂ€ddat för konflikt med andra ord, men ocksĂ„ för Ă€kta nostalgi eftersom Gil, precis som i en riktig saga, vid tolvslaget finner att han för nĂ„gra timmar förflyttas till det parisiska 1920-talet, befolkat med ovan nĂ€mnda och i dag nĂ€rmast mytiska gestalter, och att detta upprepar sig natt efter natt. I denna film förverkligar Woody Allen sina, och förhoppningsvis en del av vĂ„ra, nostalgidrömmar om Paris som kreativitetens och möjligheternas vagga. VĂ€lkommen till en nostalgikvĂ€ll för de lite mogna och kulturellt intresserade.

 21 mars Flicka och hyacinter   regi: Hasse Ekman  Sverige 1950   

 SFF   88 minuter

PĂ„ tal om nostalgi, lĂ„t oss följa vĂ„r egen cineastiska vĂ€g tillbaka till en av svensk films stora, som hade lite otur att verka dĂ„ den unge Ingmar Bergman slog igenom, nĂ€mligen Hasse Ekman och till hans kanske bĂ€sta film, Flicka och hyacinter. Året Ă€r 1950 och Ă€nnu var frĂ„gan om vem som var Sveriges bĂ€sta filmregissör, Hasse Ekman eller Ingmar Bergman, öppen. Ingmar Bergman sjĂ€lv höll i efterhand med om att denna film var den absolut bĂ€sta Bergmanfilm som nĂ„gonsin gjorts av nĂ„gon som inte hette Bergman. Men filmen tĂ„l att ses för sina egna förtjĂ€nsters skull och för mĂ„nga kan det vara en upplevelse att möta dĂ„tidens skĂ„despelarelit. Vad sĂ€gs om Eva Henning, Anders Ek, Ulf Palme, Keve Hjelm och Birgit Tengrot? Filmen Ă€r en starkt psykologisk gestaltning och tvĂ„ motiv diskuterades sĂ€rskilt av veckopressen: homosexualiteten och sjĂ€lvmordet. Psykoanalytikern Dr Nils Haak slog fast att ”det kvinnliga driftlivet oftare Ă€n det manliga uppvisar bi – eller rent homosexuella drag” och orsaken skulle vara att kvinnan tvingas byta sitt ursprungliga kĂ€rleksobjekt, modern, mot ett av annat kön. LĂ€s och lĂ€r!

4 april  Gudar och mĂ€nniskor regi: Xavier Beauvois      

 Frankrike 2010   Nonstop Entertainment    122 minuter

Att vara munk Ă€r att leva med Gud för mĂ€nniskan. Det Ă€r att försöka följa den vĂ€g som den kristna inkarnationsberĂ€ttelsen innebĂ€r sĂ„ lĂ„ngt det Ă€r möjligt. Den vĂ€gen kan ibland leda utanför klostrets skyddande murar och in i det mĂ€nskliga vĂ„ldets karga verklighet. I mars 1996 togs sju franska munkar i ett kloster i Atlasbergen som gisslan av terrorister med anknytning till Groupe Islamiste ArmĂ©e och tvĂ„ mĂ„nader senare hittades munkarnas avhuggna huvuden vid en vĂ€gkant. Med denna hĂ€ndelse som inspirationsgrund har Xavier Beauvois skapat en film som Ă€r ett existentiellt drama om det kristna valet i en hotfull situation. Ska munkarna acceptera de möjligheter till flykt och sĂ€kerhet som erbjuds nĂ€r faran vĂ€xer som en förebĂ„dad storm eller ska de leva kvar dĂ€r de behövs allra mest nĂ€r denna storm har brutit ut, Ă€ven om de kommer att brytas som knĂ€ckepilens grenar? Är det möjligt för dem att lĂ„ta bĂ€garen bara gĂ„ förbi dem eller mĂ„ste de tömma den? Är det möjligt att leva med Gud för mĂ€nniskan och samtidigt fly mĂ€nniskan?

18 april Nader och Simin – en separation         

 regi: Ashgar Faradi   Iran 2011   Folkets Bio 123 minuter

”Vi och dom” perspektiven Ă€r svĂ„ra att ta sig ur. Faran med Gudar och mĂ€nniskor kan vara just detta, hotet kommer frĂ„n det ”dom” som utgörs av islam, och som vi sĂ„lunda definierar sĂ„ att sĂ€ga utifrĂ„n och som ett helgjutet begrepp. Nader och Simin berĂ€ttar inifrĂ„n en strĂ€ngt shiamuslimsk stat, vilket gör att allmĂ€nbegreppet islam faller sönder i individbegrepp. HĂ€r möter vi olika mĂ€nniskor som definieras av sina val och handlingar och inte bara av ett samlande religiöst begrepp, som vill fastslĂ„ om de Ă€r muslimer eller kristna, för bĂ„da grupperna finns i den shiamuslimska teokratin Iran. Simin vill ta ut skilsmĂ€ssa och lĂ€mna landet och Nader kĂ€nner sig förpliktigad att stanna kvar och ta hand om sin alzheimerdrabbade far. Deras tonĂ„rsdotter dras förstĂ„s in i detta val. Men vi möter ocksĂ„ tvĂ„ sociala verkligheter i dagens Iran nĂ€r Razieh lejs som hemhjĂ€lp tillsammans med sin elvaĂ„riga dotter för att ta hand om Naders far dĂ„ Nader Ă€r pĂ„ sitt arbete. Liksom munkarna stĂ€lls personerna i denna film inför val som Ă€r bĂ„de gudomliga och mĂ€nskliga och deras val Ă€r inte frikopplade frĂ„n deras kön och sociala tillhörighet. Vilka mĂ€nskliga val Ă€r egentligen det?

 2 maj Happy End   regi: Björn Runge            

 Sverige 2011  Nordisk Film   97 minuter

Johan Croneman skriver i sin recension (DN 20110932) av Björn Runges ”Happy end” att den Ă€r ”skĂ„despelarnas stund pĂ„ jorden” och bĂ€ttre omdöme kan vĂ€l ingen skĂ„despelargrupp önska sig. Vi möter veteranerna Ann PetrĂ©n och Peter Andersson, samt de unga men sedan lĂ€nge etablerade Gustaf SkarsgĂ„rd och Johan Wideberg samt spelfilmsdebuterande Malin Buskas i ett tĂ€tt drama med sammanvĂ€vda mĂ€nniskoöden. Gestaltningen karaktĂ€riseras av knapphet och lyhördhet och Croneman Ă€r sĂ„ generös med lovorden att han sjĂ€lv befarar att han blir uttagen till ”klysch-EM”. Det Ă€r alltsĂ„ relationernas balansgĂ„ng som Ă€r sjĂ€lva dramat och den mĂ€nskliga sĂ„rbarheten och svagheten ligger blottlagd i varenda scen. Björn Runge har i filmer som ”Om jag vĂ€nder mig om” (2003) och ”Mun mot mun” (2005) övertygat som gestaltare av det djupt mĂ€nskliga. Filmens titel Ă€r ett löfte som gör att den passar bra som slutfilm för vĂ„rterminen.

 Kjell MacDowall