Strandvedel. Astragalus danicus
  |  Vit skogslilja och Strandvedel. NĂ€r Du fĂ€rdas vĂ€gen ut tull Varvsholm (Warfsholm) i juni eller början av juli kan Du fĂ„ se pĂ„ bĂ„da sidor av vĂ€gen den stĂ„tliga vita skogsliljan (Caphalanthera longifolia). Det ser ut som massor av vita ljus, som lyser i skogsdunklet. Det gotlĂ€ndska namnet Ă€r ocksĂ„ "Sallmos ljauskronĂ€", Kung Salomos ljuskrona. Den Ă€r, liksom alla orkideer pĂ„ Gotland, fridlyst. Vid den skarpa vĂ€gkröken och ut emot, vad som förr kallades "LĂ„gvarvet", dĂ€r bunkern stĂ„r, vĂ€xer en annan mycket sĂ€llsynt vĂ€xt, Strandvedel (Altragalus danicus). Om den och om Varvsholmen skriver konstnĂ€ren Staffan Rosvall i sin bok "Fagningros och jordsyren": " Strandvedeln Ă€r tidigare kĂ€nd som en barlastvĂ€xt frĂ„n nĂ„gra fĂ„ platser i Sverige. Den upptĂ€cktes pĂ„ Varvsholmen 1884 av "Kand. Alb. Vesterberg och skolynglingen Frans Ăfverberg 1/8 mil n. om Klintehamn i Sanda s:n vid stora landsvĂ€gen pĂ„ ett inskrĂ€nkt omrĂ„de pĂ„ stenig mark". Ă ret dĂ€rpĂ„ fann Vesterberg vĂ€xten pĂ„ Varvsholmen i ett större antal exemplar.  |
  | Varvsholmen var frĂ„n början ett lĂ„gt grund som byggts pĂ„ med barlastsand, frĂ€mst frĂ„n nordtyska och danska hamnar. Export av virke, tjĂ€ra och kalk har pĂ„gĂ„tt hĂ€rifrĂ„n sedan 1600-talets början. Den första kalkugnen byggdes pĂ„ "Logarfva grund" 1685. Ănnu kan jag nĂ€r jag gĂ„r hĂ€r i strandskvalet se ett helt frĂ€mmande strandgrus: flinta, krita och tegelbitar. En mycket livlig sjöfart kĂ€nnetecknade hamnen vid LinnĂ©s resa 1741. Ur hans dagbok lĂ€ser jag: "HĂ€r lĂ„go de mesta fartyg vi sett i nĂ„gon gotlĂ€ndsk hamn, hela tolv stycken, att intaga kalk, bjĂ€lkar och brĂ€der etc". men LinnĂ© besökte sĂ€kerligen inte Grundet, hans Karlsöresa utgick frĂ„n Ekstakusten. NĂ€r han Ă„tervĂ€nde frĂ„n öarna till Klintehamn anlöptes troligen den inre hamnen. Hade LinnĂ© och hans ressĂ€llskap besökt Grundet skulle sĂ€kert deras skarpa blickar noga ha undersökt barlasthögarna pĂ„ jakt efter frĂ„mlingar i floran. Först i slutet av 1700-talet byggdes det skeppsvarv som gett holmen dess nuvarande namn. Den inre hamnen byggdes ut, och virkesexporten gick dĂ€rifrĂ„n. ocksĂ„ barlasten tippades pĂ„ andra platser runt hamnen. Redan dĂ„ fanns förmodligen strandvedeln pĂ„ Varvsholm. Arten har i Norden sin huvudutbredning pĂ„ de danska öarna. Förutom pĂ„ de fĂ„ nu utdöda barlastförekomsterna i Sverige har den antrĂ€ffats pĂ„ en mĂ€ngd lokaler i Balticum enligt Eric HultĂ©n; "Atlas över vĂ€xternas utbredning i Norden". |
  Ănnu under 1900-talet seglade virkesskutorna i sina gamla trader mellan ön och Danmark och Tyskland och barlast fördes hit i stora mĂ€ngder. Skutorna hade sĂ€llan returfrakter. En loggbok frĂ„n sekelskiftet berĂ€ttar om Klinteskutan Clara som 1907 lĂ„g i vinterhamn i Fredrikssund. I mars förde hon pĂ„ sin första resa för Ă„ret barlastsand med tillbaka till Klintehamn. Vid Fredrikssund och runt Roskildefjorden finns talrika lokaler för Astragalus danicus."
SÄ lÄngt Staffan Rosvall. PÄ senare Är tycks strandvedeln ha spritt sig till ett större omrÄde pÄ Varvsholm och Àven lÀngs kusten bort mot Kovik. För övrigt finns den i Sverigt endast pÄ nÄgra smÄ lokaler i Havstenssund i BohuslÀn. Den hör till vÄra skyddsvÀrda vÀxter och bör dÀrför inte grÀvas upp eller plockas. Men beundra den gÀrna med ögonen.
