Böcker med Klinte - Klintehamnhistoria

 

Donnerska Huset.

Jacob Niclas och det Donnerska Huset i Klintehamn. Författare Torsten Svensson. Utgiven 2006 av Gotlands Hembygdsförbunds förlag. 112 sidor.

Förord: Allt började med en linneservett! En höstdag 1998 blÀddrar Gunilla Magnusson, som dÄ har sin arbetsplats pÄ biblioteket i Klintehamn, i en ÄrgÄng av GotlÀnskt Arkiv. DÀr upptÀcker hon ett fotografi av en linneservett som tillhört Jacob Niclas Donners hushÄll i Klintehamn. Den finns i Gotlands Hemslöjdsförenings samlingar. Samtidigt fÄr vi klart för oss att det Àr 250 Är sedan Jacob Niclas sÄg dagens ljus. Och sÄ kom tanken att försöka Äterskapa den donnerska eran för en sommar i hans handelshus dÀr Klintehamns bibliotek varit inrymt sedan mer Àn 100 Är.

Denna bok Àr ett resultat av den utstÀllning som vi kunde sammanstÀlla av portrÀtt, textilier, smycken, hushÄllsredskap, brev m.m. som slÀktingar och Gotlands lÀns museum lÀt oss förfoga över sommaren 1999. Innan alla föremÄl skingrades ombads Torsten Svensson, konsthistoriker och intresserad av det donnerska husets historia, att dokumentera hela utstÀllningen. NÀr vi hade sÄ mycket vÀrdefullt stoff aktuellt beslöt vi att ge ut en skrift om Jacob Niclas Donner och hans familj vid sekelskiftet 1800 nÀr han la grunden till det moderna klintehamn med Torsten Svensson som författare. En heltÀckande monografi över personen Jacob Niclas och hans dynamiska tid ÄterstÄr Ànnu att skriva.

Med denna volym vill vi som kÀnt hans goda anda i biblioteket i Donnerska huset fÀsta uppmÀrksamhet pÄ en mÀrkvÀrdig mÀnniska som betydde mer för sin tid Àn vi anar.

Visby de 5 november 2006 Lillemor Törnvall Olsson Bibliotekarie i Klintehamn 1996 – 2004.

I Min Backspegel Birgit Fors Utgiven november 2002

Resan . Det blev en lĂ„ng och upplevelserik resa. HemifrĂ„n Gotland – Fastlandet – Gotland. Resan tog tid, c:a 50 Ă„r. PĂ„ somliga stationer blev det uppehĂ„ll, olika lĂ„nga och av olika skĂ€l. MĂ„nga personer och mĂ€nniskoöden finns att minnas. Ett drunkningstillbud var en upprörande hĂ€ndelse, men frĂ„nsett detta hĂ€nde vĂ€l inget omvĂ€lvande i familjen. VĂ€rldshĂ€ndelserna pĂ„verkade sjĂ€lvklart Ă€ven oss fast allt hĂ€nde utanför Sveriges grĂ€nser. En del berĂ€ttas i min bok ”I min backspegel” som vĂ€ntas frĂ„n tryckningen i dagarna och som jag hoppas skall intressera mĂ„nga lĂ€sare.

I min tidiga barndom bodde vi i det röda huset som Ă€r avbildat pĂ„ omslaget av boken. Det stĂ„r fortfarande kvar, men Ă€r renoverat och tillbyggt pĂ„ ett förtjĂ€nstfullt sĂ€tt, ser nu för tiden rakt inte ut som en ”fattigstuga”!

NĂ€r jag var sju Ă„r flyttade vi till pensionat Rune, som förĂ€ldrarna byggt och startade 1922. Jag hade avverkat sex klasser i Sanda skola och tvĂ„ i Klinte Högre Folkskola och det var tid att börja tĂ€nka pĂ„ framtiden. 1934 sökte jag och kom in vid sjuksköt-erskeskolan pĂ„ VĂ€stmanlands LĂ€ns Centrallasarett i VĂ€sterĂ„s. Dessförinnan hade jag gjort ett Ă„rs ”provelevstjĂ€nst” pĂ„ Visby Lasarett och funnit att sjukvĂ„rden var intressant. Ett minne frĂ„n lasarettet i Visby kommer alltid upp nĂ€r jag ser eller hör nĂ„got berörande. Jag började elevtiden dĂ€r pĂ„ Operationsavdelningen. Ny, grön och helt oerfaren stod jag och vĂ€ntade i förrummet pĂ„ att fĂ„ gĂ„ in och vara med om min första operation. Den allsmĂ€ktige store doktor Sandahl satt och steriltvĂ€ttade sig. Han blev vĂ€l törstig och med tordönsröst beordrades :” VATTEN”. Eftersom jag stod i nĂ€rheten tog jag ett glas, spolade lite, fyllde glaset och rĂ€ckte det till honom. Döm om min snopna nuna nĂ€r han svor till och samtidigt slĂ€ngde allt vatten över mig. Glaset lĂ„g pĂ„ golvet i tusen bitar. Inte visste jag att ”vatten” Ă€r det samma som vichyvatten i högre kretsar. Man lĂ€r sĂ„ lĂ€nge man lever!

Åren gick , utbildningen var klar, nu skulle man skaffa ett arbete.” Vi” bildade familj 1939.Maken var statsanstĂ€lld och placerades som ”Statens kontrollant” vid Bicapas gasmaskfabrik i Brastad. Det var hĂ„rda tider i BohuslĂ€n eftersom stenindustrin var pĂ„ retur det följdes av arbetslöshet, sĂ„ gasmasktillverkningen var nödhjĂ€lpsarbete. Jag sökte jobb och hamnade sĂ„ smĂ„ningom pĂ„ Uddevalla lasarett.

Brastad ligger inte sĂ„ lĂ„ngt frĂ„n svensk-norska grĂ€nsen. Den nionde april 1940 vaknade vi vid fyratiden pĂ„ morgonen av kraftig Ă„ska, som visade sig vara kanonaden frĂ„n den tyska invasionen i Norge. Hur skulle framtiden nu bli frĂ„gade vi oss. FrĂ€mmande flyg syntes allt oftare och flyglarm utlöstes, mörklĂ€ggning pĂ„bjöds. Vi flyttade under Ă„ret till HöganĂ€s, Ă€ven det var i grĂ€nstrakt. FrĂ€mmande flyg dĂ„ och dĂ„ och nattetid var det inte en ovan syn med brinnande flygplan som singlade ner i Öresund som vi ju hade alldeles ”utanför dörren”.

Ett Ă„r i HöganĂ€s och ett Ă„r för mig, sonen och hunden Tipp hos förĂ€ldrarna pĂ„ Gotland. Maken blev krigsplacerad ett Ă„r vid Åkers Krutbruk i Sörmland dĂ€r han sedan fick ordinarie tjĂ€nst och var kvar till pensioneringen.

Vi flyttade till Mariefred 1943. Det var underbart att ha hemmet och hela familjen samlad pĂ„ en sĂ€ker och trygg plats i en vacker och trivsam historisk miljö och orĂ€kneliga goda vĂ€nner i omgivningen. SĂ„ smĂ„ningom upptĂ€ckte jag under mitt arbete att det var ganska gott om gotlĂ€nningar i trakterna. Det blev snart dags att planera för ”en trĂ€ff för gotlĂ€nningar och intresserade”.

Jag tog kontakt med Åke Löwenborg , bördig frĂ„n Hemse, bosatt i StrĂ€ngnĂ€s och med gemensamma anstrĂ€ngningar samlade vi ihop ett 40-tal personer med gotlandsanknytning. Det resulterade i bildandet av ”Gutegilde för StrĂ€ngnĂ€s u Mariefred mĂ€ omnejd”. Arvid Ohlsson frĂ„n Vallstena kom och invigde föreningen, som vi hade stor glĂ€dje av med trĂ€ffar och möten, gutamĂ„l, den populĂ€ra frĂ„gesporten, lammskallegask med ”fĂ„rskallar” frĂ„n slakteriet i Visby m.m.

Efter att ha jobbat pÄ Lida VÄrdhem ( som det kallades dÄ, sorterade under Stockholms stads NykterhetsnÀmnd) kom jag att fortsÀtta inom nykterhetsvÄrdssektorn. Det blev sammanlagt 20 Är.

De sista 12 Ären var jag förestÄndare vid Röda Korsets vÄrd- och behandlingshem Stora FÀmsbacka i Falun. Pensionering 1979.

NÄgra Är senare kunde vi flytta till Gotland, hem ! Hem till Gotland för vÄra ÄterstÄende dagar!

 Husen och mÀnniskorna i NorpargrÀnd, Södra KusvÀgen, Barlast- och KalkugnsvÀgen i Klintehamn av Gösta Hassellöf.

Eget förlag - 165 sidor. Mitt intresse för forskning och dokumentation fick jag som studieledare i LÄngdalens trÀdgÄrdsstadsförening i BrÀnnkyrka Stockholm i slutet pÄ 1970-talet. Vi dokumenterade bebyggelsen av de ca. 900 smÄstugorna som var byggda i Stockholm stad SmÄstugobyrÄns regi pÄ 1940-talet. DÄ vi flyttade tillbaka till Klintehamn 1985 vÀcktes mitt intresse för att forska om Gotland och Klinte.

Min första artikel om folket i Klinte fick jag införd i Klintebladet i oktober 1997. Södra kustvĂ€gen i Klintehamn kallades fram till 1950-talet för VĂ€stra vĂ€gen. Den var förr den stora genomfartsvĂ€gen genom samhĂ€llet, hĂ€r fĂ€rdades alla frĂ„n sydvĂ€stra sidan av Gotland som skulle till Visby eller hade anledning att besöka samhĂ€llet. Södra kustvĂ€gen blev 1990 delad. Den nya förbifarten korsar nu den gamla vĂ€gen sĂ„ den blev i tvĂ„ delar. Det gĂ„r bra att köra genom de tvĂ„ delarna för de blev inga Ă„tervĂ€nds gator. De nu i slutet pĂ„ 1900-talet sĂ„ smĂ„ och lugna gatorna var under 1800-talet och framĂ„t en pulserande gata med ett stort tullhus och tre stora handelshus. Det var C.W. Herlitz med sitt handelshus mitt i samhĂ€llet vid "Kröken som Ă€ven kallades Platsen". NĂ€sta handelshus var Törde Albrekt Lindström som sedan övertogs av Johan Arvid Wallin och som blev Högre folkskolan och Ă€r nu Ă„ter skola i Hasselas regi. Lite lĂ€ngre söderut bygger Carl Smitterberg upp ett stort handelshus som övertogs av hans son Emil Smitterberg. HĂ€r pĂ„ Södra kustvĂ€gen finns mĂ„nga mycket gamla hus sĂ€kert byggda i början av eller under 1700-talet. Det Ă€r mycket svĂ„rt att fĂ„ fram fakta om de Ă€ldsta husen nĂ€r de Ă€r byggda och vem som har byggt dom. Marken som husen var byggda pĂ„ hade tillhört gĂ„rdarna Sicklings, Strands Donnerska huset), Valla och Robbjens. De hus som Ă€r byggda pĂ„ 1800-talet Ă€r lĂ€ttare att fĂ„ fram data om för de finns registrerade vid TingsrĂ€tten i Visby. Alla de mĂ€nniskor som levde och verkade hĂ€r under 1800- och 1900-talet har jag försökt att leta fram genom husförhörs - och mantalslĂ€ngder. Vi kommer att möta en stor del av de mĂ€nniskorna som bodde och verkade hĂ€r genom 200 Ă„r. Mycket stor hjĂ€lp har jag haft av Edvard Snöbohm och Elof Sollermans handskrivna bok som jag fick lĂ„na pĂ„ biblioteket och kunde skriva av. Ur August Lindqvist bok Klinteminnen har jag hĂ€mtat mĂ„nga uppgifter om mĂ€nniskorna i samhĂ€llet, Ă€ven en del fakta har jag hĂ€mtat frĂ„n David Rosvalls stora omfattande forskning om gĂ„rdarna i Klinte. Anna Randleff f. Hejdström 1908 som har bott hĂ€r hela sitt liv och har mycket gott minne hon har berĂ€ttat för mig om mĂ€nniskorna i "NorparegrĂ€nd", vi har haft mĂ„nga lĂ„nga samtal i hennes bostad pĂ„ ÅvallegĂ„rden Ă€ven sedan hon fyllt 90 Ă„r. Min strĂ€van har varit att all fakta om personerna i boken skall vara sĂ„ korrekt som möjligt, boken innehĂ„ller Ă€ven mina egna minnen och upplevelser frĂ„n 1920- och 30-talet. Namnet "NorparegrĂ€nd" har funnits sedan urminnes tider, det kanske var sĂ„ att arbetarna vid utskeppnings platsen av virke, eller de som arbetade vid kalkugnarna tog med sig nĂ„gra vedtrĂ€n hem för att elda i spisen med och för att fĂ„ lite vĂ€rme och kunna laga mat. Kanske tog de som arbetade vid de stora spannmĂ„lsmagasinen med sig lite spillsĂ€d hem till sina höns. Ordet "Norpa" har mĂ„nga betydelser sĂ„som att stjĂ€la, snatta men för de fattiga som bodde hĂ€r var det inte att stjĂ€la för vinnings skull utan för att mĂ„nga gĂ„nger kunna överleva. NĂ€r vi ser hur de mĂ„nga fiskare- och sjömansĂ€nkorna hade det förstĂ„r vi kanske deras situation, de fick till vintern av kommunen ett lass sura vĂ„ta grenar att elda med. Det Ă€r kanske inte sĂ„ svĂ„rt att förstĂ„ att de smög sig ner till hamnen, dĂ€r de stora balkgĂ„rdarna lĂ„g, eller ner till kalkugnen vid stranden som eldades med ved, för att om natten ta med sig nĂ„gra torra vedtrĂ€n hem för att kunna tĂ€nda den sura veden med. SjĂ€lv var jag med och "norpade" rĂ„socker frĂ„n jĂ€rnvĂ€gsvagnarna som kom frĂ„n sockerfabriken i Roma och skulle skeppas ut frĂ„n hamnen. Vagnarna var uppstĂ€llda ute pĂ„ hamnomrĂ„det, sockret transporterades i stora sĂ€ckar, vagnarna var tĂ€ckta av presenningar det var bara att krypa in under en presenningen och peta ett litet hĂ„l i en sĂ€ck sĂ„ rann det bruna sockret ut. Vi Ă„t sĂ„ mycket vi orkade och tog lite med oss hem, mor blev arg och om vi gjorde om det skulle vi fĂ„ stryk. Nu pĂ„ 1990-talet dĂ„ jag pratar med mina gamla vĂ€nner om den tiden var det mĂ„nga av oss som gjorde samma sak, i en familj kokade man knĂ€ck pĂ„ rĂ„sockret, allt Ă€r preskriberat för lĂ€nge sedan. BarlastvĂ€gen, KalkugnsvĂ€gen och Södra kustvĂ€gen var min barndoms- och ungdomsvĂ€gar.

KÀllor: Lagfartshandlingar TingsrÀtten Visby, Mantals- och HusförhörslÀngder Klinte, Bouppteckningar pÄ Landsarkivet i Visby, Emil Nybergs bok GotlÀndsk SlÀktbok utg. 1910. Hallgrens GotlÀndska SlÀkter utg. 1926

Klintehamn 1999-05-15 Gösta Hassellöf

Minnen och kĂ„serier frĂ„n Klintehamn av Landsfiskal Justus Jakobsson. Utgiven av Klinte Hembygdsförening 1986 - 176 sidor. Justus Jakobsson var landsfiskal i Klintehamn frĂ„n 1919 till in pension 1953. Han avled 1981, vid 91 Ă„rs Ă„lder. Under senare Ă„r skrev han ner sina minnen och berĂ€ttade gĂ€rna i kĂ„seriform om livet i Klintehamn förr i tiden. Han skĂ€nkte sin stora samling manuskript till Klinte Hembygdsförening 1977 tillsammans med gamla foton och tidningsurklipp. Ett urval av berĂ€ttelserna ges hĂ€r ut i bokform. Justus Jakobsson skildrar levande och intressant sin uppvĂ€xt, hur han sökte sig till polisbanan, sin tid som landsfiskalbitrĂ€de i Hemse och i Visby, och sin tid som landsfiskal i Klintehamn. Han skriver om brĂ„ttmĂ„l, om sĂ€rprĂ€glade mĂ€nniskor i Klintehamn, om livet i samhĂ€llet under 1920. och 1930-talen, om brandkĂ„rens och idrottsklubbens historia, om krigsutbrottet 1914 och 1939, om kungabesök och om nĂ„gra resor gjorda med lastbĂ„t runt Gotland och i fraktfart i Östersjön. ReseberĂ€ttelserna bygger pĂ„ dagboks- och loggboksanteckningar skrivna under resorna, medan huvudparterna av kĂ„serierna Ă€r minnesbilder nedtecknade under 1950-talet och senare. Tillsammans utgör de en mycket rik samling tidig 1900-talshistoria.

InnehÄll
Mitt yrkesval
Varför jag sökte in pÄ polisbanan
LĂ€nsman
NÀr advokaterna började
Vis Skogs i Levide
Om hembrÀnning och smuggling
Rallare
Första inbrottet
FÄröminne
"Skogsavverkning"
En slagfÀrdig kogubbe
OcksÄ en stöld
Jena Mobiliseringen 1914
Den 1 september 1939
Kungabesöket 1925
KÄseri vid Klinte Hembygdsförenings Ärsmöte 1954
Rundvandring i Klintehamn för 50 Är sedan
Fisket 1919
StÀmmoprotokoll Utdrag ur protokoll fört vid kommunalfullmÀktiges i Klinte sammantrÀde 5 oktober 1932
Klintehamns brandkÄr - föredrag 1959
KĂ„seri vid KIK:s 25-Ă„rsjubileum mars 1948
Simundervisning och badhus
Herlitzska fastigheten
Donnerska huset
KĂ„seri vid Gertrudsfest
Den fÀrgstarka familjen
Kunnigt folk
Steinstuen
LjugÀnnes-Lasse
BĂ€rgad framtid
Albert Christiansson, Sicklings
Bagaren
Gumman Vester
Ett original
OcksÄ ett original
Den gamle skÀrsliparen
Skeppare Lina pÄ "Klara"
Vargavinter
Ett julminne
Gotland runt med "Klintehamn"
Semesterrean sommaren 1931

JÀrnvÀgen till Klintebys av Martin Ragnar. Utgivning GÀddsax förlag Är 2000 - 62 sidor. Hösten 1995 utkom Martin Ragnar med sin första större bok om jÀrnvÀgarnas pÄ Gotland historia. Nu Àr författaren tillbaka med en ny bok "JÀrnvÀgen till Klintebys" och boken behandlar den lilla jÀrnvÀgen mellan Klintehamn och Klintebys och dess historia ur olika perspektiv.

Bakom boken ligger ett gediget forskningsarbete, som pÄgÄtt under de senaste tre Ären. Det har innefattat ingÄende arkivstudier sÄvÀl Landsarkivet och Kommunarkivet i Visby, som Riksarkivet i Stockholm samt uppsökande verksamhet med intervjuer av en samling personer med anknytning till jÀrnvÀgen och Klintebys i stort. Boken har 64 sidor och drygt trettiotalet bilder och en detaljerad karta över jÀrnvÀgslinjen.

InnehÄll

Satsning i Klintebys JÀrnvÀgsplaner
Ett nytt fristÄende jÀrnvÀgsbolag
Trafiken pÄ jÀrnvÀgen
Efterspel
Personalia Trafikplatser, linje
Företagsstatestik KÀllor Personregister

Klinteminnen - Anteckningar frÄn Klintehamn av August Lindqvist. Utgiven av Klinte Hembygsförening 1968 - 168 sidor. Redigering av Ola Sollerman och Staffan Rosvall. Omslagsfoto av Hugo Brodén. August Lindqvist (1879-1966).

Bland hans mÄnga intressen hade hembygden en framtrÀdande plats. Under Ären 1950-1956, alltsÄ nÀr han var över 70 Är gammal, tecknade han ner dels egna minnen frÄn det gamla Klintehamn, dels ett imponerande forskningsmaterial. Dessa anteckningar skÀnkte Aug. Lindqvist till Klinte Hembygdsförening, som hÀr ger ut dem i bokform. Det Àr dÀrmed ett stort vÀrde som kan bevaras och vi stÄr i stor tacksamhetsskuld till hembygdsforskaren August Lindqvist. Boken trycktes med hjÀlp av Klintehamns Kommun som genom garantianslag gjorde det möjligt för Hembygdsföreningen att ge ut boken.

InnehÄllet
Platsen - Klintes affÀrscentrum
BĂ€dden
Bornholmen Varvsholmen
SĂ„gholmen och Vivesholm
Mulde kalkugn
Klintehamns fiskelÀge och fisket
Tyskmerkerskan
Klintehamns handel och sjöfart
Fartyg och lastning
De gamla landsvÀgarna
PostfÀrder i Klinte Post, telegraf. telefon
Hur jÀrnvÀgarna kom till
Donnerska Huset
HyresgÀster i Donnerska Huset
Nya Àgare till Donnerska huset
Skog och Àng
Minnen frÄn min barndom- och ungdomstid av Gerda Lindqvist Industri Hantverk
VĂ„rd av sjuka, gamla och fattiga i Klinte

MINNEN, HÅGKOMSTER OCH GAMLA SKER UR KLINTE HEMBYGDSFÖRENINGS SAMLINGAR.

Utgiven av Klinte Hembygdsförening Är 2000 pÄ eget förlag - 205 sidor. MÄnga medlemmar i föreningen bor inte i Klinte. Av dem har flera ÀndÄ kunnat besöka hembygdsgÄrden under semestertid vid vÄr traditionella hembygdsfest den första söndagen i augusti. Det Àr en dag dÄ VÀrsÀndegÄrden lever upp som en samlingsplats för bygden.

För att alla skulle fÄ ett livstecken frÄn föreningen Àven under en annan Ärstid började jag 1975 att skriva ett litet medlemsblad som nu utkommit i sin 25:te ÄrgÄng. FrÄn början pÄ fyra sidor, sedan Ätta, eller Ànnu fler. Det sÀndes ut pÄ vÄren lagom till Ärsmötet. Efterhand har texter tillkommit Àven av andra författare: Michael Dolley, Roland Bogren, Henning Wengberg, Rickard Pettersson, Ingeborg Herlitz, Ulf Wiberg, Gunilla Magnusson, Vera Sollerman, Anton Krusell och Berit Johansson.

Redan frÄn början har jag gjort tuschteckningar av föremÄl i samlingarna och gett en kort beskrivning av hur de anvÀndes, och möjligen en uppgift varifrÄn de kommit och vem som skÀnkt dem till föreningen. Det har varit en rolig sysselsÀttning. Gamla verktyg och bruksföremÄl passar utmÀrkt att Äterge som teckningar, dÀr foton gÀrna blir otydliga. Texterna och teckningarna kom ocksÄ vÀl till pass dÄ vi fick samlingarna katalogiserade 1997 av Monika Friman och Anna SvÀrd i det s.k Sesam-projektet. Med teckningar frÄn VÀrsÀndegÄrden medverkade ocksÄ Hasse Adsjö 1985.

Bilder och texter har dÄ och dÄ dykt upp i Klintebladet, ett annonsblad med redaktionell text som utkommer varje mÄnad i KlintehamnsomrÄdet. Sven-Göran Drejhammar som redigerar Klintebladet har nu sammanstÀllt de 25 Ärens "Meddelanden frÄn Klinte Hembygdsförening" till en bok. En trevlig bok med mycken Klintehistoria. Den har fÄtt delvis andra rubriker och en annan kronologisk ordning. Föreningen kÀnner stor tacksamhet över redaktör Sven-Göran Drejhammars initiativ och arbete med boken. Vi kan hÀr presentera Ànnu en Klintebok. /Staffan Rosvall/

Återblick - HĂ„gkomster frĂ„n Klinte av Einar Smith. Utgiven av Klinte Hembygdsförening 1994 - 157 sidor.

Einar Smith Àr född och uppvuxen i Klintehamn, ett köpmans-samhÀlle pÄ Gotlands vÀstkust. En stor del av Einar Smiths HÄgkomster frÄn Klinte utgörs av berÀttelser om livet pÄ gÄrden Sicklings, förÀldrarnas bondgÄrd som lÄg nÀra Klintehamn och hade marker mitt i samhÀllet. Tiden Àr 1930 och 1940-talen. OcksÄ gÄrden ett litet samhÀlle i miniatyr, med förÀldrar, mor- och farförÀldrar, medhjÀlpare i jordbruket, syskon och lekkamrater, hÀr skildrat med kÀrleksfulla ögon.

Författaren berÀttat livfullt om sun skolgÄng, sina lÀrare, sin skolvÀg med hus och mÀnniskor lÀngs vÀgen, och om sina fortsatta studier vid LÀroverket i Visby, fram till sin folkskolelÀrareexamen 1941. Han Äterkommer som lÀrare till Klinte, till skolan vid kyrkan nÄgra Är.

Blir sedan, tillsammans med hustrun Elsa, lÀrare vid sin barndoms skola i samhÀllet. Nu följer mÄnga Är av intensivt arbete som skolledare och rektor för Klintehamns rektorsomrÄde. I Klintehamn etableras en betydelsefull yrkesskola; nya skolbyggen, idrottshall och idrottsplats kommer till under Einars tid.

Ett av Einars stora intressen har varit idrotten. Han skildrar sitt engagimang först som aktiv idrottsman, sedan sitt arbete som idrottsledare, frÀmst inom friidrotten, men ocksÄ inom fotboll och bandy. Tillsammans innehÄller boken mÄnga rikt illustrerade kapitel, en familje- och samhÀllskrönika frÄn en tid som inte Àr sÄ avlÀgsen.

InnehÄll

Livet pÄ SicklingsgÄrden
Min bardoms lekar
Till minnet av min gode vÀn Hugo Brodén
Idrott och scouting Gertruds Gille
Min skolvÀg - Donnersgatan
Klinte Marknad
Den stora racertÀvlingen
Skolminnen

Möten och Minnen av Einar Smith. Eget förrlag 1999 -179 sidor

Mitt intresse för idrott vĂ€cktes nĂ€r jag var sex Ă„r. Året var 1923. Min far tog med mig till marknadsplatsen eller nuvarande torget i KLinte för att följa KIK-pojkarnas första klubbmĂ€sterskap i allmĂ€n idrott och Ă€ven denna vecka senare, dĂ„ den första klubbmatchen Ă€gde rum mellan KIK och Wisby IF, den tidens bĂ€sta klubb pĂ„ Gotland i allmĂ€n idrott. Jag minns tĂ€vlingen mycket vĂ€l. Min bok "Möten och minnen" gör inte ansprĂ„k pĂ„ att vara heltĂ€ckande idrottsbok frĂ„n min 75 Ă„r med idrotten, utan det mĂ„ste bli ett urval av mina upplevelser under Ă„ren.
/Einar Smith

InnehÄll

Kring Visbyspelen Londonolympiaden 1948
Starten gÄr
En nattorien-tering
NÄgra tÀvlingsminnen
PĂ„ bandyresa
Mera bandy med KIK Maraton
Gotlands Friidrottsförbund - en 40-Äring
Finnkampen
Gotlandsspelen 1962
Den mÀnskliga faktorn
Stoppa tÄget
Helsingfors 1952
EM i Rom 1974
OS i Monteal 1976
Moskva 1980
Los Angeles 1984
VM i Rom 1987
Hyllningar till en 40-Ă„ring
Klinte marknad
Tjelvars första Är
Bred verksamhet
Orientering och badmington
KanslifrÄgan
TĂ€vlingar att minnas 1-0 till Roma
En överraskning
PĂ„ fastlandet
Hansamatchen
SeriepremiÀr
Samverkan gör susen
DM i basket
JÀrvsö och VÄlÄdalen
Sauli kommer
Owe Malmqvists Ă„r
Torgny och Gunnar
Allsvenska nÀra
Owe framÄt
Torgny uppÄt
Solen i Karlstad
Mor Wedel
Marknadsspelen
IK Tjelvar 1974
Vi kÀmpar pÄ Idrottshallen
Torgny Tor Per-Arne
Kungabesöket
Idrottshallen - ett lyft
Generalprovet
FGF pÄ gÄng
Basket
Robert kommer med
FramgÄngar i VÀxjö
KanslifrÄgan
Björn-Erik
Axplock
Ungdomssektionen med bredd
Ulf och Jerker
KIK
Gotlands Friidrottsförbund
IK Tjelvar

 Vandring genom sekler av Einar Smith. Eget förlag Är 2000 - 97 sidor.

1989 ledde jag en vandring lĂ€ngs Norra KustvĂ€gen med deltagare frĂ„n Gertruds Gille. Med hjĂ€lp av noteringar av Edvard Snöbohm, Elof Sollerman och August Lindqvist och för intervjuer med vĂ€nliga klintebor kunde jag göra en ganska heltĂ€ckande redogörelse frĂ„n byggnader och inneboende lĂ€ngs Norra KustvĂ€gen som vĂ€ckte de 54 deltagande gillesmedlemmarnas intresse. Vid ett kĂ„seri vid en Wöhlerafton pĂ„ Varvsholm den 25/7 1989 för 300 personer hĂ€mtade jag uppgifter frĂ„n historiska hĂ€ndelser pĂ„ Varvsholm och omrĂ„det i nĂ€rheten frĂ„n boken "Gotlands Land och Folk" av Alfred Theodor Snöbohm. Boken utkom 1897 och utnyttjades som lĂ€sebok i Gotlands skolor. A.Th Snöbohm var lĂ€rare i Levide men blev begravd pĂ„ KLinte kyrkogĂ„rd 1901. Klintevisan förfatades av lantmĂ€taren Victor Schyl som bodde i Donnerska huset. Genom ett misstag kom den ut till folks kĂ€nnedom och blev till stor förnöjelse. Den Ă„terges i GF:s julnummer 1936 och valda delar av Pelle Sollerman i boken "Krocketspelarna". De humoristiska verserna kompletterades med förklarande texter av August Lindqvist och avsikten var att ta med Klintevisan i August Lindqvists bok "Klinteminnen" som utkom 1968 men det stötte pĂ„ patrull frĂ„n efterlevande personer i visan. Staffan rosvall m.fl anser att tiden Ă€r mogen att publicera Klintevisan i sin helhet. Jag hoppas att ingen tar illa upp för detta bidrag i min bok. KĂ„seriet om Klinte Bio har sin upprinnelse i mina upplevelser som smĂ„skolegrabb 1924 dĂ„ projektorn vevades för hand i Gotemplarlokalen. Som gammal skolman vĂ€cktes mitt intressa för skolorna pĂ„ Gotland 1870 genom dĂ„varande folkskoleinspektören Oskar Rosmans intressanta rapporter frĂ„n inspektionsbesök hos skolor pĂ„ Gotland. År 1990 följde 41 medlemmar med mig pĂ„ en vandring uppe pĂ„ kyrkogĂ„rden i Klinte. Vandringen var koncentrerad till omrĂ„det D söder om kyrkan med hĂ€nvisning till Davis Rosvalls klargörande skildring av kyrkogĂ„rdens indelning bifogas. TyvĂ€rr blir det för omfattande med en fullstĂ€ndig redogörelse över samtliga gravar men det gripande och fĂ€ngslande att studera gravstenenens inskription. Tack till Klinte Hembygdsförening för fotografier, de flesta tagna av Hugo BrodĂ©n och som pĂ„ ett utmĂ€rkt sĂ€tt katalogiserats av Berit Johansson. Jag hoppas att denna bok "Vandring genom sekler" skall vĂ€cka lĂ€sarnas intresse.

Klinte maj Ă„r 2000 Einar Smith

InnehÄll

Norra kustvÀgen
Wöhler
Klinte-Bio
Livet i KLinte förr
Klintevisan
Skolorna pÄ GOtland för 120 Är sedan
Klinte kyrkogÄrd
Klinte kyrkogÄrd - omrÄde D

 Krocketspelarna av Pelle Sollerman utgiven av Tidens Förlag 1984 - 291 sidor - roman.

Krocketspelarna Àr den tredja delen av Pelle Sollermans gotlÀndska krönika pÄ dokumentÀr grund, vars tidigare delar Àr Klinteboherrar (1982) och Karlsökungen (1983). Hittills har vi fÄtt följa livet i det gotlÀndska samhÀllet Klintehamn frÄn 1800-talets mitt till sekelskiftet, i den nya boken omfattar handlingen 1900-talets bÄda första decennier. I det tidigare mer eller mindre feodala samhÀllet gÄr utvecklingen fort efter industrialismens och de snabbt framvÀxande nya folkrörelsernas genombrott. FörÀndringen Àr definitiv, vare sig man önskar det eller ej. Men Krocketspelarna Àr inte bara en krönika om ett samhÀlle i förvandling, utan ocksÄ berÀttelsen om enskilda mÀnniskor och deras öden, bÄde skarpögt och ömsint skildrade. Krocketspelarna ingÄr i en svit romaner, men boken kan lÀsas som en fristÄende berÀttelse.

InnehÄll
Varpakastarna
Krocketspelarna
Klintevisan
Sakföraren
Wöhler klÀdd som förr
Folksamlingen Warfsholm
De otuktiga skolbarnen
Det tornar
NÀr jÀrnhandlaren lÄg för döden
Kvinnor handaflit
"Fabrikörerna"
Agitatorn pÄ silltunnan
"Vilddjurets mÀrke"
PrÀsten och arrendatorn
Trösklaget
"Kommandobryggan"
Kapten Lina
Godtemplarlokalen
I patron Snöbohms lusthus
Hos Edan och Wicke
BondetÄgsanda
Systern som hade glÀdje i livet
De drunknade sjömÀnnens fÄgel
Ristuggaren
Sjunde dagen rovor
Arbetarkommunen
Det elektriska ljuset
Skonertens Clars sista hamn

Husen och mÀnniskorna pÄ Donnersgatan,BrovÀgen och Norra KustvÀgen i Klintehamn, av Gösta Hassellöf.  

I min andra bok om husen och mĂ€nniskorna i Klintehamn kommer vi att möta de allra Ă€ldsta husen som finns kvar i vĂ„ra dagar. Vi skall bekanta oss med det stora Björkqvistska och sedan Bengtsonska huset pĂ„ Norra kustvĂ€gen 16, troligen byggt pĂ„ 1600-talet av köpmannen Johan Clausson - van der Lingen, samt de gamla husen pĂ„ Odvalds gĂ„rd och de gamla husen pĂ„ Donnersgatan 49 KastanjegĂ„rden som troligen Ă€r byggda pĂ„ 1700-talet Vi skall ocksĂ„ bekanta oss med alla köpmĂ€nnen och de boende efter de tvĂ„ gamla vĂ€garna. Donners vĂ€g, Östra vĂ€gen till Kyrkan, och Norra kustvĂ€gen, VĂ€stra vĂ€gen. Min forskning om Klinte och Klintehamn Ă€r ingen vetenskaplig forskning, utan dĂ„ jag Ă„tervĂ€nde till min födelsebygd 1985 blev jag intresserad av att ta reda pĂ„ lite om husen och mĂ€nniskorna. HĂ€r Ă€r resultatet av min amatörforskning.

Gösta Hassellöf

KĂ€llor: Lagfartshandlingar TingsrĂ€tten Visby, Mantals- och HusförhörslĂ€ngder Klinte, Bouppteckningar pĂ„ Landsarkivet i Visby, Emil Nybergs bok GotlĂ€ndsk SlĂ€ktbok utg. 1910, Hallgrens GotlĂ€ndska SlĂ€kter utg. 1926, Åter klinteböcker