Gotland - Klintehamn - Klintewebben

 NaturvÄrdsomrÄdet Kronholmen omfattar ett ca 6 hektar stort strandÀngsomrÄde belÀget mellan Kronholmens golfbana och Kronholmens gÄrd. OmrÄdet hyser framför allt under vÄren och försommaren ett rikt fÄgelliv, och bl.a hÀckar hÀr vadare som tofsvipa, strandskata, rödbena och enkelbeckasin och Ànder som kricka, Ärta och skedand. StrandÀngsomrÄdet pÄ Kronholmen avsattes som naturvÄrdsomrÄde i januari 1991. Det förvaltas i naturvÄrdshÀnseende av lÀnsstyrelsen i Gotlands lÀn (621 85 Visby, tel. 0498/292100).

För att bevara det öppna landskapet och gynna fÄgellivet och strandÀngsfloran hÀvdas omrÄdet med Ärlig slÄtter.

För att skydda omrÄdets natur och speciellt dÄ de fÄglar som hÀckar och rastar hÀr Àr det inom naturvÄrdsomrÄdet

förbjudet att tÀlta eller stÀlla upp husvagn, under tiden 1 mars - 20 augusti
medföra hund som inte Àr kopplad,
att spela golf

Text frÄn LÀnsstyrelsens besökstavla. © LÀnsstyrelsen 1997

Klinteberget Àr en markant uppstickande berggrundformation, belÀgen just pÄ grÀnsen mellan mellersta Gotlands kalkstensomrÄde och det omrÄde med mjukare, mer lÀttvittrad mÀrgelsten som ligger nordvÀst dÀrom. GrÀnsen mellan dessa berggrundsomrÄden Àr strÀckvis utbildad som en hög klint, som frÄn Klinteberget strÀcker sig Är sydvÀst, mot Mulde naturreservat och Fröjel kyrka.

Klinteberget reser sig drygt 25 meter över omgivningen, och frÄn krönet (som ligger drygt 52 meter över havet) har man en enastÄende utsikt. I sydvÀst ser man Stora och Lilla Karlsö, vÀsterut ligger Klintehamn, och om man blickar norrut ser man ut över en stor del av mellersta gotlands kustbygd.

VÀxtligheten pÄ Klinteberget uppvisar Ätskilliga intressanta sÀrdrag. PÄ bergets vÀstra sluttning vÀxer en hög bokskog med inslag av bl.a lÀrk och bergoxel, Sorbus latifolia. Ingen av dessa arter förekommer naturligt pÄ Gotland - bergoxeln hör hemma i Mellaneuropa - och de trÀd som vÀxer hÀr pÄ Klinteberget planterades i slutet av 1800-talet. Bokskogen pÄ Klinteberget utgör ocksÄ vÀxtplats för en av vÄrt lands sÀllsyntaste orkidéer, den stora skogsliljan, Cephalantera damasonium. Denna förekommer i Sverige bara pÄ ett drygt 15-tal lokaler pÄ Gotland. Den stora skogsliljan blommar i senare hÀlften av juni.

Klinteberget Àr ett populÀrt utflyktsmÄl och strövomrÄde, och ett flertal stigar med trappor i de brantaste partierna leder besökaren runt i bergets sluttningar.

Text frÄn LÀnsstyrelsens besökstavla. © LÀnsstyrelsen 1997

Vivesholm och Varvsholm sticker idag ut som tvÄ lÄnga, flacka uddar frÄn Sandakusten. Men som man kan förstÄ av namnen, har "holmarna" en gÄng i tiden varit riktiga öar, och Ànnu i slutet av 1800-talet var Vivesholm fortfarande skild frÄn det gotlÀndska storlandet av ett smalt sund. Till följd av landhöjningen Àr de f.d. öarna numera fast förenade med det övriga Gotland. Vivesholm och Varvsholm Àr till stor del uppbyggda av en blockrik morÀn, d.v.s. av material som inlandsisen för lÀnge sedan fört med sig hit. Sagholmen bestÄr dÀremot huvudsakligen av isÀlvsgrus, som av havet formats till tydliga strandvallar

Medan Varvsholm till stor del Àr bevuxen med tallskog, domineras naturen ute pÄ Vivesholm av öppna, betade strandÀngar. PÄ dessa Àngar kan man i mÄnadsskiftet maj/juni se mÀngder av blommande göknycklar, och under högsommaren fÀrgas delar av strandÀngen rosa av triftens blommor. Andra intressanta strandÀngsvÀxter som man kan hitta hÀr Àr strandmalört, smultronklöver, saltmÄlla, glasört och saltört. PÄ Varvsholm kan man i mitten av juni se den vita skogsliljan blomma lite varstans inne i tallskogen, och lÀngs vÀgen nordvÀst om pensionatet vÀxer en i vÄrt land ytterst sÀllsynt ÀrtvÀxt, strandvedeln. Strandvedeln upptÀcktes hÀr redan 1885, och har troligen kommit hit med nÄgot fartygs barlast.

FÄgellivet Àr rikt hÀr, framför allt i den grunda Sandboviken och pÄ strandÀngarna innanför RÀveln. Till de hÀckande fÄglarna hör bl.a. gravand, strandskata, skÀrflÀcka, större strandpipare, fiskmÄs, silvertÀrna och smÄtÀrna. HÀgrar fiskar ofta lÀngs Sandbovikens strÀnder, och under slutet av april och början av maj ser man inte sÀllan flockar av vitkindade gÀss som rastar hÀr under sin flygning mot den ryska ishavskusten. Under sensommaren och hösten rastar mÄnga olika arter av vadare pÄ de grunda strÀnderna.

Text frÄn LÀnsstyrelsens besökstavla. © LÀnsstyrelsen 1998