Vivesholm

Efter Valdemar Atterdags invasion 1361 blev förhĂ„llandena osĂ€kra pĂ„ ön. Än vĂ€rre blev det dĂ„ vitalianerna eller vetaliebröderna – anhĂ€ngare till den tillfĂ„ngatagne kungen Albrekt av Mecklenburg, anvĂ€nde Gotland som bas för sin sjörövarflotta. Kung Albrekt sĂ€nde dĂ„ sin son hertig Erik till ön. Denna lĂ€t uppföra en befĂ€stning av trĂ€ med jordvallar hĂ€r norr om Klintehamn. Den fick namnet Klinteholm eller Landeskrone.

 NĂ€r vitalianernas hĂ€rjningar till slut blev outhĂ€rdliga, ingrep den medeltida riddarorden Tyska Orden, som tillhörde Hansaförbundet. En flotta pĂ„ 84 fartyg med 4 000 man, hĂ€star, kanoner, livsmedel och krut sĂ€ndes till ön. Vitalianerna fördrevs och deras fĂ€stningar brĂ€ndes, kanske ocksĂ„ Landskrone.

PĂ„ 1670-talet, nĂ€r danskarna för en tid Ă„ter besatte ön rustades Vivesholm upp. SĂ„ gjorde man ocksĂ„ i början av 1700-talet, eftersom man fruktade anfall pĂ„ Gotland efter Karl XII:s nederlag. BefĂ€stningsvallarna sattes i stĂ„nd och en avdelning ur Kalmar regemente förlades hit. BefĂ€stningen gick dĂ„ under namnet redutten StĂ„lhatt.  

Lite lÀngre ut pÄ udden ligger SÄgholmen. Förr var det en riktig holme. DÄ var vattnet i viken sÄ djupt, att fartyg kunde ankra upp hÀr. Förtöjningskistorna finns Ànnu kvar.

PÄ 1600-talet lÀt hollÀndaren Johan Claussen van der Lingen i Klintehamn, bygga en vedersÄg pÄ holmen. Dit forslades stockarna pÄ vintern för att sÄgas upp pÄ vÄren. Vid sÄgen fanns en damm, dÀr det fÀrdigsÄgade virket lastades pÄ prÄmar, som sedan via en grÀvd kanal fördes ut till fartygen i viken. SpÄr efter denna verksamhet syns knappast idag.

Texten frÄn LÀnsstyrelsens besökstavla. MÄlningar Erik Olsson, Sanda. © LÀnsstyrelsen 1997

 Gannarve

Ursprungligen lĂ„g hĂ€r tvĂ„ skeppssĂ€ttningar. Den ena Ă€r nu bortodlad. Även detta skepp höll pĂ„ att förstöras pĂ„ samma sĂ€tt. Endast stĂ€vstenarna fanns kvar 1959 nĂ€r man undersökte skeppssĂ€ttningen. Vid den arkeologiska undersökningen fann man spĂ„r av de borttagna stenarna och kunde dĂ€rför restaurera skeppet.

 

Skeppet Àr 29 meter lÄngt och 5 meter brett. BÄten har alltid haft stor betydelse för gotlÀnningarna vid insjö- och havsfÀrder, i krig och fred. Under yngre bronsÄldern började man bygga gravar i form av stora skepp med relingar av stenar. PÄ Gotland finns 350 sÄdana stenskepp eller skeppssÀttningar. Oftast har endast en person begravts i skeppet.

Den döde brÀndes pÄ bÄl. Benen krossades, tvÀttades och lades i ett lerkÀrl. KÀrlet kunde ha formen av ett hus. Ibland lade man ocksÄ med nÄgra smÄ gravgÄvor av brons t.ex en rakkniv eller pincett. KÀrlet placerades i en kista av stenhÀllar i eller vid skeppssÀttningen.

SkeppssÀttningarna Àr byggda av tÀtt stÀllda grÄstensblock eller kalkstenar. Ofta ligger flera skepp tillsammans, ibland t o m sammanbyggda med gemensamma stÀvstenar. Skeppens lÀngd varierar mellan 6 och 46 meter.

SÀrskilt imponerande skeppssÀttningar finns vid GnisvÀrd i Tofta, Rannarve i Klinte, Domarlunden i LÀrbro och GÄlrum i Alskog. Text frÄn LÀnsstyrelsens besökstavla. Teckning Ulla SjöswÀrd © LÀnsstyrelsen 1997

 

Rannarve, Klinte socken

Trakten Àr rik pÄ fornlÀmningar frÄn bronsÄlder. HÀr finns skeppssÀttningar, rösen och en rest sten. En liten "flotta" pÄ fyra stenskepp seglar pÄ rad mot norr. De har gemensamma manshöga stÀvstenar. Skeppen Àr 9 meter lÄnga och 5 meter breda. Relingens mittstenar Àr högre Àn de övriga. I ett av skeppen fann man vid undersökningen en husurna med brÀnda ben och 2 miniatyrknivar av brons. Ca 15 meter hitom skeppssÀttningarna finns en mindre skeppssÀttning och ett röse med en kista av hÀllar. HÀllkistan innehöll ett lerkÀrl. En stig leder vidare till ett stort bronsÄldersröse, ca 300 meter NO om skeppssÀttningarna. TvÄ smÄ barn pÄ ett av skeppen vid Rannarve. Foto Sven-G Drejhammar BÄten har alltid haft stor betydelse för gotlÀnningarna vid insjö- och havsfÀrder, i krig och fred. Under yngre bronsÄldern började man bygga gravar i form av stora skepp med relingar av stenar. PÄ Gotland finns 350 sÄdana stenskepp eller skeppssÀttningar. Oftast har endast en person begravts i skeppet. Den döde brÀndes pÄ bÄl. Benen krossades, tvÀttades och lades i ett lerkÀrl. KÀrlet kunde ha formen av ett hus. Ibland lade man ocksÄ med nÄgra smÄ gravgÄvor av brons t.ex en rakkniv eller pincett. KÀrlet placerades i en kista av stenhÀllar i eller vid skeppssÀttningen.

 

SkeppssÀttningarna Àr byggda av tÀtt stÀllda grÄstensblock eller kalkstenar. Ofta ligger flera skepp tillsammans, ibland t o m sammanbyggda med gemensamma stÀvstenar. Skeppens lÀngd varierar mellan 6 och 46 meter. SÀrskilt imponerande skeppssÀttningar finns vid GnisvÀrd i Tofta, Rannarve i Klinte, Domarlunden i LÀrbro och GÄlrum i Alskog. SÄ hÀr kan man tÀnka sig att en begravning under yngre bronsÄldern gick till. Teckning Ulla SjöswÀrd Text frÄn LÀnsstyrelsens besökstavla.

Teckning Ulla SjöswÀrd, Foto Sven-G Drejhammar © LÀnsstyrelsen 1997

 Vallhagar

Under jĂ€rnĂ„ldern, frĂ„n ca 200 f.kr. har mĂ€nniskor bott hĂ€r i vallhagar. Husgrunderna undersöktes arkeologiskt 1946-48. Av den Ă€ldsta bosĂ€ttningen har man bara hittat hĂ€rdgropar och avfallshögar i omrĂ„dets östra del. FrĂ„n ca. Kr. f. LĂ„g hĂ€r en by pĂ„ 5 eller 6 gĂ„rdar med 3-5 hus pĂ„ varje gĂ„rd. Stenmurar (vasar) inhĂ€gnade gĂ„rdar och Ă„krar frĂ„n betesmarken. En lĂ„ng stenmur avgrĂ€nsade boplatsomrĂ„det i vĂ€ster. Utanför muren betade byns boskap. Öster om byn fanns en lĂ„ngstrĂ€ckt sjö eller myr. Husen var byggda pĂ„ kraftiga stengrunder. Taken tĂ€cktes av torv eller ag - ett halvgrĂ€s som vĂ€xer i myrar. Taket stöttades inne i husen av tvĂ„ rader stolpar frĂ„n jordgolvet. HĂ€rden lĂ„g mitt pĂ„ golvet och röken fick leta sig ut genom öppningar i gavlarna. IngĂ„ngen var oftast pĂ„ gaveln. Folket i byn levde frĂ€mst av jordbruk och boskapsskötsel. Man hade fĂ„r, getter, svin, kor, hĂ€star och katter. Vid gĂ„rdarna lĂ„g smĂ„ Ă„krar. FrĂ„n sjön eller myren fick man fisk och i skogen jagade man och plockade bĂ€r. Bebyggelsen hĂ€r övergavs vid 1500-talets mitt. Ny hus byggdes troligen öster om myren, dĂ€r gĂ„rdarna ligger Ă€n idag. En mĂ€rkt stig leder genom byn. Till denna stig finns en vĂ€gledning i lĂ„dan för den som vill veta mera. FrĂ„n Vallhagar leder en annan mĂ€rkt stig till det s.k. SĂ€llegravfĂ€ltet, ca 1 km söderut.

 Text frĂ„n LĂ€nsstyrelsens besökstavla. Teckning Ulla SjöswĂ€rd, © LĂ€nsstyrelsen 1997

 

 KOVIK FiskerimuseĂ©m